Om jag ändå kunde göra klart för era fördunklade sinnen, mina bröder, vilken stor fara ni befinner er i. Varje handling, god eller dålig, banar väg för dess upprepning. Hur var det i Faraos fall? Det står i den Heliga Skriften att Gud förhärdade hans hjärta, och varje gång ljus gavs på nytt när Guds kraft manifesterades, upprepas detta uttalande. Varje gång han vägrade att underkasta sig Guds vilja, blev hans hjärta hårdare och mindre mottagligt för Guds Ande. Han sådde styvsinthetens frö och Gud lät det växa upp. Han kunde ha förhindrat det genom ett underverk, men det var inte Hans plan. Han lät det växa och frambringa en skörd av sitt eget slag, för att därmed bevisa skriftens sanning: ”Det människan sår skall hon också skörda.” När en människa sår tvivel, kommer hon att skörda tvivel. Genom att förkasta det första ljuset och varje ljusstråle som följde, gick Farao från en grad av förhärdelse till en annan, tills de förstföddas kalla, livlösa kroppar bara hejdade hans otro och (120) styvsinthet för ett ögonblick. Och så, fast besluten att inte ge efter för Guds plan, fortsatte han sin egensinniga väg tills han översköljdes av Röda Havets vatten.