Vi ställs inför fakta. De som burit de tunga bördorna bland oss läggs i graven, en efter en. Församlingens aktiva medlemmar, de verkliga arbetarna i alla reformer, har i de flesta fall passerat medelåldern och deras fysiska och mentala krafter avtar. Vi borde oroligt fundera över vem som ska stå upp och fylla deras platser. Åt vem ska församlingens livsviktiga intressen anförtros? Med största oro borde vi ställa oss frågan: Vem ska bära ansvaret för Guds sak, när ytterligare några fanbärare faller ifrån? Vi kan bara bekymrat se på dagens ungdomar som de som måste ta på sig dessa bördor och som ansvaret måste falla på. De måste ta över arbetet, där andra lämnar det. Deras inriktning kommer att avgöra om moral, religion och levande gudsfruktan kommer att råda, eller om omoral och synd ska fördärva och omintetgöra allt värdefullt. Det är sättet att bära fanan nu, som kommer att avgöra framtiden.