”Den som inte är med mig”, sade Kristus, ”är emot mig.” Det är helhjärtade, målmedvetna män och kvinnor, som kommer att stå fasta nu. Jesus sållade Sina lärjungar, åter och åter, tills det bara återstod elva och några få trofasta kvinnor, för att lägga grunden för den kristna församlingen. Det finns de som kommer att hålla sig undan när bördor ska bäras, men när hela församlingen glöder smittas de av entusiasmen, sjunger och ropar och blir hänförda. Men se på dem. När ivern har försvunnit kommer bara några få trofasta Kaleb att träda fram och visa orubblig principfasthet. Dessa är salt som bevarar sin sälta. Det är när arbetet blir besvärligt som församlingarna utvecklar de sanna medhjälparna. De kommer inte att tala om sig själva, rättfärdiga sig själva utan låta sin identitet gå upp i Jesus Kristus. Att vara stor i Guds rike är att vara ett barn i ödmjukhet, trons enkelhet och kärlekens renhet. All stolthet måste försvinna, all avundsjuka måste övervinnas, all längtan efter att vara främst måste lämnas, och barnslig ödmjukhet och tillit uppmuntras. Alla sådana kommer att finna att Kristus är deras försvars klippa, deras starka fästningstorn. De måste lita villkorslöst på Honom, och Han kommer aldrig att svika dem.