”Om man föredrar att umgås med en människa med orent sinne och tygellösa vanor framför en som är ärbar och ren, är det ett säkert bevis på att smak och böjelser överensstämmer, att man står på ett lågt moraliskt plan. Men dessa bedragna, förblindade människor kallar det för en andens höga och heliga släktskap, en andlig harmoni. Men aposteln kallar det ”ondskans andemakter i himlarymderna” (Ef. 6: 12) mot vilka vi skall föra en energisk kamp.