Berättelsen om Ananias och Safira har getts oss, för att vi skall förstå bedrägeriets synd beträffande våra gåvor och offer. De hade frivilligt lovat att ge en del av sin egendom för att främja Guds verk. Men (149) när de hade medlen i sin hand, vägrade de att uppfylla sitt löfte, men samtidigt ville de ge andra intrycket att de gett allt. Deras straff tjänar som en varning för kristna i alla tider. Samma synd är fruktansvärt allmän i våra dagar, trots att vi inte hör talas om någon sådan uppseendeväckande bestraffning. Herren har en gång visat människan med vilken avsky han betraktar ett sådant brott mot Hans heliga anspråk, och sedan överlämnat åt henne att följa den gudomliga förordningens allmänna principer.