Frivilliga gåvor och tionden är de inkomster vi har för evangelii verk. Av de medel som anförtrotts människan, gör Gud anspråk på en viss del - nämligen en tiondedel, men Han låter oss själva avgöra, hur stort tiondet är och huruvida vi vill ge mera. Var och en må ge efter sitt hjärtas maning, men när hjärtat rörts av den helige Ande och ett löfte om en viss summa har getts, har man inte längre någon rätt till denna åt Gud avskilda del. Man har gett sitt löfte inför människor, och de är vittnen till denna överenskommelse. Samtidigt är en helig förpliktelse att samarbeta med Herren att bygga upp Hans rike på jorden. Löften av detta slag, givna till människor, skulle anses bindande. Är de inte ännu heligare och än mer bindande, när de getts till Gud? Är löften inför samvetets domstol mindre bindande än skrivna överenskommelser med människor?