Vi måste tillbringa mycket tid i bön, om vi ska göra framsteg i vårt liv med Gud. Så mycket vi bad när sanningens budskap först förkunnades. Så ofta förbönens röst hördes i den egna kammaren, i ladan, i trädgården eller i lunden. Ofta använde vi timmar till allvarlig bön, två eller tre gjorde tillsammans anspråk på löftet. Ofta hördes (162) ljudet av gråt och sedan ljudet av tacksamhet och lovsång. Nu är Guds dag närmare än då vi först kom till tro och vi borde vara allvarligare, ivrigare och ha större glöd än under denna första tid. Våra faror är större nu än då. Själar är mer förhärdade. Nu behöver vi vara uppfyllda av Kristi ande och vi borde inte vila förrän vi får ta emot den.