At ta in nya medlemmar, som inte har blivit förnyade i sina hjärtan och inte har förändrat sina liv, är en källa till svaghet hos församlingen. Detta faktum ignoreras ofta. Somliga pastorer och församlingar är så angelägna om att öka medlemsantalet att de inte trofast talar emot okristna vanor och sedvänjor. De som tar emot sanningen får inte lära sig att de inte tryggt kan vara världsliga till sitt beteende samtidigt som de är kristna till namnet. Förr var de Satans undersåtar. Från och med nu ska de vara Kristi undersåtar. Livet måste vittna om att de har bytt ledare. Allmänheten ställer sig positiv till en kristen bekännelse. Det krävs inte mycket självförnekelse eller självuppoffring för att ta på sig ett sken av gudsfruktan och få sitt namn skrivet i församlingens matrikel. Därför ansluter sig många till församlingen utan att först ha blivit förenade med Kristus. Då triumferar Satan. Sådana konvertiter är hans effektivaste redskap. De tjänar som lockbeten för andra själar. De är falska ljus som lockar de oförsiktiga i fördärvet. Det är meningslöst att människor försöker göra den kristnes stig bred och behaglig för världsliga människor. Gud har inte jämnat eller breddat den ojämna, smala vägen. Om vi ska ingå i livet måste vi följa samma stig som Jesus och Hans lärjungar gick - ödmjukhetens, självförnekelsens och uppoffringens stig.