Det är inte tryggt att förlita sig på läkare, som inte fruktar Gud. Utan den gudomliga nådens inflytande är människohjärtat ”bedrägligare än allt annat”, ”det är obotligt sjukt”. (Jer. 18:9) Självförhärligande är dess mål. Vilka synder har inte hållits hemliga och vilka villfarelser har inte funnit stöd under läkaryrkets täckmantel! Läkaren kan göra anspråk på att äga stor visdom och fantastisk skicklighet, samtidigt som han har en principlös karaktär och handlar i strid med livets lagar. Herren, (195) vår Gud försäkrar oss om, att han väntar på att kunna visa Sin nåd. Han inbjuder oss att kalla på honom på nödens dag. Hur kan vi vända oss bort från honom och förlita oss på en arm av kött?