Ahasja sände sina tjänare för att fråga Baal-Sebub i Ekron, men i stället för ett budskap från denne avgud hörde han den fruktansvärda domen från Israels Gud: ”Du skall icke komma ur den säng i vilken du har lagt dig, ty du skall döden dö.” Det var Kristus, som bjöd Elia att tala dessa ord till den avfälliga konungen. Herren hade orsak att i hög grad vara missnöjd med Ahasjas gudlöshet. Vad hade inte Kristus gjort för att vinna syndares hjärtan och för att inspirera dem till orubblig förtröstan på honom? Under släkte efter släkte hade han besökt sitt folk och gett dem bevis på den djupaste ömhet och den mest oförlikneliga kärlek. Ända från patriarkernas tid hade han visat att han hade sin ”lust bland människors barn”. (Ords. 8: 31.) Han hade alltid varit närvarande för att hjälpa dem som på allvar sökte honom. ”I all deras nöd var ingen verklig nöd, (196) ty hans ansiktes ängel frälste dem.” (Jes. 63: 9.) Ändå gjorde Israel uppror mot Gud och vände Sig till Herrens bittraste fiende för att få hjälp.