Hur mycket hade inte Israels konung hört och sett av den Högstes underbara gärningar under sin fars regering! Vilka fruktansvärda bevis på sin stränghet och nitälskan hade inte Gud gett sitt avfallna Israel! Allt detta var Ahasja medveten om, men ändå handlade han som om denna hemska verklighet, ja, även hans faders fruktansvärda slut, var endast tomma sagor. I stället för att ödmjuka sitt hjärta inför Gud begår han den mest övermodiga handling av gudlöshet. Han befaller nämligen sina tjänare: ”Gån och frågen Baal-Sebub, guden i Ekron, om jag skall tillfriskna från denna sjukdom.” (2 Kon. 1: 2.)