”Vi som äro starka äro pliktiga att bära de svagas skröpligheter och att icke leva oss själva till behag. Var och en av oss (246) må leva sin nästa till behag, honom till fromma och honom till uppbyggelse. Kristus levde ju icke sig själv till behag. . .” (Rom. 15: 1-3.) Såsom Kristus ömkade sig över oss och hjälpte oss i vår svaghet och syndfullhet, så skulle vi ha medlidande med andra och hjälpa dem. Många tyngs av tvivel och osäkerhet, de är svaga i tron och kan inte omfatta det osynliga. Men en vän som de kan se, kommer till dem i Kristi ställe, och han kan för dem bli en föreningslänk, som fäster deras svaga tro vid Gud. O, vilket välsignat arbete! Låt inte stolthet och själviskhet hindra oss från att göra det goda, om vi vill arbeta i Kristi namn och med en medlidsam och kärleksfull anda.