(253) Det är för mycket av det egna jaget och för litet av Jesus i alla trossamfunds verksamhet. Herren använder ödmjuka män till att kungöra Sina budskap. Om Kristus hade kommit i en kungs majestät, med en pompa som utmärker jordens stora män, skulle många ha tagit emot Honom. Men Nasarets Jesus bländade inte sinnena genom att visa upp en yttre härlighet och lägga detta till grund för deras vördnad. Han kom som en ödmjuk man, för att vara Läraren och Förebilden lika väl som människosläktets Återlösare. Hade Han visat upp pompa och prakt och var åtföljd av jordens stora män, hur skulle Han då ha kunnat undervisa om ödmjukhet? Hur skulle Han då ha kunnat framföra så brinnande sanningar som i Hans bergspredikan? Hans föredöme var sådant, att Han önskade att alla Hans efterföljare skulle efterlikna det. Vad skulle den ödmjuke sätta sitt hopp till, om han hade kommit upphöjd och bott som en kung på jorden? Jesus kände världens behov bättre än den själv gjorde. Han kom inte som en ängel, klädd i himlens prakt, utan som en människa. Ändå var en medfödd kraft och värdighet kombinerad med Hans ödmjukhet, vilket ingav människor respekt, samtidigt som de älskade Honom. Trots att Han ägde en sådan älsklighet och ett så anspråkslöst uppträdande, rörde Han Sig bland dem med en i himlen född kungs värdighet och kraft. Folk var häpna och förvånade. De försökte förklara det, men ovilliga att ta avstånd från sina egna uppfattningar, hängav de sig åt tvivel och höll fast vid den gamla förväntan om en Frälsare som skulle komma i jordisk prakt.