Somliga mötte motgångar. Deras skördar slog fel, så att de inte kunde infria sina löften. Somliga råkade ut för knappa omständigheter. Därför kunde det naturligvis inte förväntas att de skulle kunna betala. Om de emellertid inte hade klagat och stängt sina hjärtan för sina löften, skulle Gud ha arbetat för dem och skulle ha öppnat vägar, så att alla kunde ha betalat vad de hade lovat. De väntade inte i tro och litade på att Gud skulle öppna väg så att de kunde infria sina löften. Somliga hade medel till sitt förfogande. Om de hade ägt samma villighet, som när de bad och om de av hjärtat hade gett Gud det tionde och de gåvor, som Han hade lånat ut till dem för detta ändamål, skulle de vara rikt välsignade. Men Satan kom in med sina frestelser och fick somliga att ifrågasätta de motiv och den ande, som påverkade Guds tjänare till att framföra kravet på medel. Somliga kände att de blivit bedragna och lurade. I anden förnekade de sina löften och vad de sedan än gjorde skedde det motvilligt och därför fick de ingen välsignelse.