Det är otryggt att bara för ett ögonblick bära på tvivel i sitt hjärta. Det tvivlets frön som Farao sådde, när Han avvisade det första miraklet, fick lov att växa och de gav en så övermäktig skörd att alla efterföljande mirakler inte kunde överbevisa honom om att han hade fel. Han fortsatte att gå sin egen väg, gick från en grad av tvivel till nästa och hans hjärta blev mer och mer förhärdat, tills han tillkallades för att se på de förstföddas kalla, döda ansikten.