Fienden bereder sig för den sista striden mot församlingen. Han har dolt sig så väl att många knappast tror att han existerar, ännu mindre kan de övertygas om hans häpnadsväckande aktivitet och makt. De har till stor del glömt hans tidigare gärningar, och när han gör en ny framryckning känner de inte igen honom som sin fiende, den gamle ormen, utan betraktar honom som en vän, ja, som en som utför ett gott verk. Allt under det att de skryter över sitt oberoende, kommer de att under hans förföriska och förtrollande inflytande följa hjärtats lägsta impulser och ändå tro att Gud leder dem. Kunde deras ögon öppnas så att de kände igen sin anförare, skulle de finna att de inte tjänar Gud, utan all rättfärdighets fiende. De skulle se att det oberoende som de är så stolta över, är en av de tyngsta bojor med vilken Satan fängslar deras obalanserade sinnen.