(301) Människan skall endast betraktas och äras som Guds ambassadör. Att man lovordar människan behagar inte Gud. De budskap hon förmedlar skall prövas utifrån Bibeln. ”Till Guds undervisning, till vittnesbördet! Om de inte talar enligt detta ord finns ingen morgonrodnad för dem.” (Jes. 8:20) Men Herrens ord skall inte bedömas efter mänsklig standard. Det kommer att visa sig, att de, vilkas tankar har präglats i jordisk form, som har en begränsad kristen erfarenhet och vet endast litet om det som hör Gud till, är de som har minst respekt för Guds tjänare och visar minst vördnad för det budskap, som Han ber dessa att bära ut. De lyssnar till en rannsakande predikan och beger sig till sina hem, beredda att sätta sig till doms över den och intrycken försvinner ur deras tankar, som morgondagg försvinner för solen. Om förkunnelsen är känslobetonad, kommer det att påverka känslorna, men inte hjärta och samvete. En sådan förkunnelse leder inte till något bestående gott, men vinner ofta folks hjärtan och framkallar deras hängivenhet för den människa som talar till dem. De glömmer att Gud har sagt: ”Förlita er inte på människor, som bara har en vindpust i sin näsa!” (Jes. 2:22)