Det finns i den mänskliga naturen en benägenhet att gå till ytterligheter och att gå från den ena ytterligheten till en annan, som är rakt motsatt. Många är fanatiker. De förtärs av en häftig nitälskan, som felaktigt förväxlas med gudsfruktan, men karaktären är lärjungaskapets sanna prov. Äger de Kristi saktmod? Visar de Hans ödmjukhet och (306) levande människokärlek? Är själens tempel tömt på stolthet, högmod, egoism och lust att kritisera? Om inte, vet de inte av vilken sorts ande de är. De förstår inte, att sann kristen tro består i att bära mycket frukt till Guds ära.