I Joppe bodde en Dorkas. Hennes skickliga fingrar var aktivare än hennes tunga. Hon visste vem som behövde bekväma kläder och vem som behövde förståelse och hon mötte generöst båda gruppenas behov. Och när Dorkas dog, erkände församlingen i Joppa sin förlust. Det var inte konstigt, att de sörjde och jämrade sig, inte heller att varma tårar föll ned på den livlösa människokroppen. Hon var så värdefull att hon genom Guds kraft fördes tillbaka från fiendens land, så att hennes duglighet och energi alltid kunde vara till välsignelse för andra.