Som familj har ni låtit era ord ge uttryck åt okunnighet och beklagat er tills ni själva har förändrats till samma bild. Det är som om ni arbetar på varandras förståelse och på att väcka nervös lättretlighet tills ni själva får en mörk och trist tid. Ni har hållit sorgegudstjänster, men i dessa har änglarna omkring er inte deltagit. Om ni inte ändrar er kurs, skall Gud komma litet närmare er och handla med er i domen. Är det inte dags, att ni håller gudstjänster med tacksägelse i ert hem och med glädje berättar om de välsignelser som ni fått ta emot?