Många föräldrar är inte tillräckligt omsorgsfulla när det gäller att omge sina barn med de rätta inflytandena. I valet av bostad tänker de mer på rent världsliga intressen än på den moraliska och sociala atmosfären och barnen skaffar sig umgänge som motverkar utvecklandet av äkta fromhet och rena, kristna karaktärsdrag. Så låter föräldrar världen uppta deras tid, kraft och tankar. När sabbaten kommer, är de därför så utmattade att de inte har något att ge Gud på Hans heliga dag. De har heller ingen levande gudsfruktan att pryda hemmet med och att göra sabbaten till en glädje för sina barn med. De får sällan besök av någon predikant, ty de har placerat sig själva utom de religiösa privilegiernas räckvidd. En apati smyger sig över själen. Barnen smittas av dåliga kontakter och den själens ömhet de en gång kände dör och glöms bort.