Mitt hjärta dras till dem, som har snubblat över otrons mörka berg och jag vill hjälpa dem. Det finns ett gott material i församlingen i ___, men medlemmarna har inte förvandlats genom Guds Ande och kommit i en ställning där de kan låta sitt ljus lysa inför världen. Somliga, som har de bästa tänkbara motiv och stora förmågor till att vara till nytta, misslyckas under församlingens prövningstider fullständigt på grund av brist på kärlek och barmhärtighet som i så hög grad bodde i Kristi hjärta. De ser någon som handlar fel och i stället för att hjälpa honom håller de sig själva borta. De är benägna att ge obehagliga antydningar och röra vid känsliga punkter, när de skulle kunna undvika det. Självet kommer fram och tar makten och de gör ont och rör upp felaktiga känslor. Oavsett hur rena avsikter de har, kommer deras strävanden att göra gott nästan alltid att resultera i fiasko, om de än inte åstadkommer någon egentlig skada, därför att Kristi ömhet och medkänsla fattas. De skulle vilja vara mycket goda kirurger, men de är dåliga sjuksköterskor. De har inte den taktkänsla som har fötts i kärlek. Om de hade det, skulle de veta hur de skulle säga rätt ord och göra rätt (350) sak, på rätt tid och på rätt plats. Andra kan inte ha en mer uppriktig önskan att göra det rätta. Ingen kan ha ett djupare intresse för Guds sak. De kan inte vara sannare och mer lojala. Deras förståelse kan inte vara djupare och deras kärlek inte varmare. Trots detta har de, på grund av sin vänlighet och taktkänsla, långt större framgång när det gäller att vinna tillbaka den som felar.