Hur många är det inte, som nu slår in på en väg, som på sikt måste leda till sådana hemsökelsedomar. De lever dag efter dag, vecka efter vecka, år efter år, för sina egna själviska intressen. Deras inflytande och resurser, som de samlat tack vare en skicklighet och en taktkänsla som Gud gett dem används på dem själva och deras familjer, utan tanke på deras givmilde Välgörare. (351) Ingenting får lov att flyta tillbaka till Givaren. De kommer faktiskt att betrakta livet och dess anförtrodda talenter som sina egna och om de ger Gud den del tillbaka som Han med rätta kräver, tror de att deras Skapare står i tacksamhetsskuld till dem. Till sist är Hans tålamod med dessa opålitliga tjänare förbrukat och Han gör ett abrupt slut på deras själviska, världsliga planer, och visar dem genom detta, att sådant som de har samlat till sin egen ära, förmår Han skingra och de saknar förmåga att stå emot Hans makt.