Våra församlingar kallas till att ta itu med detta arbete, med långt större allvar än vad som hittills skett. Varje församling bör vidta särskilda åtgärder för att utbilda sina missionärer och därigenom hjälpa till att uppfylla den stora befallningen: ”Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar!” (Matt. 28:18) Mina bröder, vi har gjort fel och syndat genom att uträtta så litet. Det bör finnas fler medarbetare inom det utländska missionsfältet. Det finns de ibland oss som skulle kunna utbildas till att förkunna sanningen för andra folkslag utan den möda och försening som det innebär att lära sig ett främmande språk. I den första församlingen utrustades missionärer genom ett underverk med kunskap i de språk på vilka de skulle förkunna Kristi outrannsakliga rikedom. Om Gud var villig att på det sättet hjälpa Sina tjänare den gången, kan vi då tvivla på att Hans välsignelse kommer att vila över våra strävanden för att utbilda dem som från barndomen kan främmande språk, och som, om de får den rätta uppmuntran, skulle bära ut sanningens budskap till sina egna landsmän? Vi kunde ha haft fler arbetare på främmande missionsfält om de, som tog upp arbetet på dessa platser, hade använt varje förmåga inom räckhåll. Men somliga har haft en benägenhet att avvisa hjälp om den inte anlände på ett sätt som stämde med deras tankar och planer. Vad är resultatet? Om våra missionärer på grund av sjukdom eller död skulle avlägsnas från sina arbetsfält, var finns då de män som de har utbildat till att överta deras platser?