Ett stort antal kolportörer, för vilka premier utgör det enda de litar på för att nå ett gott resultat, går ut på fältet. Dessa har inget verkligt värde som missionsarbetare. De har ingen erfarenhet av praktisk religion. De har samma fel, samma tycken och själviskhet, som de hade, innan de sade sig vara kristna. Om sådana kan det sägas, att de inte har Gud i sina tankar. Han har inte någon plats i deras hjärta. En småaktighet, en världslighet, vissa brister i deras karaktär och deras uppförande bär vittnesbörd om, att de vandrar efter sitt eget hjärta och inför sina egna ögon. De har inget behov av att öva sig i självförsakelse, utan är beslutna att njuta av livet. De himmelska skatterna äger ingen lockelse för dem. Deras tankar rör sig om det jordiska. Vänner och släktingar kan inte lyfta sådana personer upp på ett högre plan, ty de vill inte förkasta det onda och välja det goda.