De aktiva dygderna bör uppövas såväl som de passiva. En kristen bör, samtidigt som han ger ett milt svar för att stilla vrede, även vara i besittning av en hjältes mod för att stå emot det onda. Tillika med den kärlek, som tål allt, bör han äga den karaktärsstyrka, som gör honom till en kraft i det godas tjänst. Hans karaktär måste utvisa tro. Hans principer måste vara fasta, hans sinnelag ädelt och höjt över alla misstankar om oädla avsikter. Kolportören får inte tänka för högt om sig själv. I umgänget med andra bör han inte göra sig alltför framträdande och tala alltför högt om sina egna bedrifter. Därigenom väcker han enbart avsmak hos upplysta, tänkande människor. Han bör inte vara självisk i sitt uppträdande, inte heller överlägsen och (405) dominerande i sitt sätt. Ganska många människor har den förutfattade meningen, att de inte har tid att läsa en på hundra av alla de böcker, som ges ut. Och det händer ofta, att hjärtedörren strax stängs, när kolportören framställer sitt ärende. Därför är det så mycket mer nödvändigt, att han visar takt i sitt arbete och går till sitt arbete i ödmjuk bön till Gud om hjälp. Han bör vara väl hemmastadd i Guds ord och ha språket i sin makt, så att han på ett uttrycksfullt sätt kan framställa de dyrbara sanningar, som den bok, han anbefaller, innehåller.