Mitt i det aktiva livets problem, är det ibland svårt att se våra egna motiv, men framsteg görs alltid, antingen mot det goda eller mot det dåliga. Sympatier och antipatier, ett uppror av personliga känslor, vill komma in och kontrollera våra handlingar. Våra sinnen vill förblinda vår synförmåga. Jag har blivit visad, att Jesus älskar oss, men Han blir bedrövad av att se en sådan brist på vist omdöme, en oförmåga av anpassning till arbetet, och brist på vishet att nå människors hjärtan och att kunna sätta sig in i andras känslor. Samtidigt som vi skall vara på vår vakt mot den ständiga faran att förena oss med Kristi fiender och bli fördärvade av dem, måste vi akta oss så att vi inte håller oss långt borta från dem, som vår Herre hävdar tillhör Honom. ”Amen säger jag er: Allt vad ni har gjort mot en av dessa mina minsta bröder”, säger Han, ”det har ni gjort mot mig.” Om vi på allvar och med kärlek tar till vara varje tillfälle till att hjälpa dem upp på fötterna igen som har fallit, har vi inte levt förgäves. Våra metoder skall inte vara hårda, överlägsna och diktatoriska, men våra liv skall dofta av Kristi dolda nåd.