På alla våra institutioner är det för mycket av självet och för litet av Kristus. Alla ögon bör vändas mot vår Förlossare, alla karaktärsdrag bör bli som Hans. Han är Föredömet som vi skall efterlikna, om vi vill ha ett väl balanserat sinne och en harmonisk karaktär. Hans liv var som Herrens lustgård, där alla de träd växte som är behagliga att se på och goda att äta. Medan Han i Sin själ omfamnade varje kärleksfullt karaktärsdrag, kom Hans känsla, vänlighet och kärlek att föra Honom in i en nära förståelse för mänskligheten. Han var alltings Skapare. Han upprätthåller världar med sin gränslösa makt. Änglar var beredda att ge Honom sin hyllning och att lyda Hans vilja. Trots detta kunde Han lyssna till spädbarnets pladder och ta emot dess läspande lovprisning. Han tog små barn i Sin famn och tryckte dem till Sitt stora kärleksfulla hjärta. De kände sig fullständigt hemma i Hans närhet och lämnade motvilligt Hans armar. Han såg inte på människosläktets besvikelser och bedrövelser som enbart en bagatell, utan Hans hjärta var alltid berört av deras lidanden, som Han kom för att frälsa.