Världen hade förlorat det ursprungliga mönstret för godhet ur sikte och hade sjunkit ned i universellt avfall och moraliskt fördärv. Jesu liv var ett liv med arbetsam, självförnekande ansträngning för att föra människan tillbaka till hennes första tillstånd genom att uppfylla och genomsyra henne med gudomlig välviljas och osjälvisk kärleks ande. När Han var i (422) världen, var Han inte av världen. Det var en ständig plåga för Honom att komma i kontakt med den fiendskap, det fördärv och den orenhet, som Satan hade fört in. Jesus hade emellertid ett uppdrag att utföra som bestod i att föra människan in i harmoni med den gudomliga planen och att sätta jorden i förbindelse med himlen. Han räknade inget offer för stort för att fullborda detta mål. Han, ”blev frestad i allt liksom vi.” (Hebr. 4:15) Satan stod beredd att angripa Honom vid varje steg Han tog och kasta omkull Honom med sina våldsammaste frestelser. Trots detta hade Han ”ingen orätt gjort, och svek fanns inte i hans mun.” (Jes. 53:9) När Han ”själv har lidit och blivit frestad…” (Hebr. 2:18), led Han i förhållande till Sin helighets fullkomlighet. Men mörkrets furste fann inget i Honom. Inte en enda tanke eller känsla svarade på någon frestelse.