”Den, som förkastar mig” säger Kristus, ”och inte tar emot mina ord, han har en domare över sig: det ord som jag har talat skall döma honom på den yttersta dagen.” (Joh. 12:48) Vilken skam och förvirring skall inte på den dagen komma över deras ansikten, som haft ett sådant ljus och sådana privilegier och som haft frälsning inom sitt räckhåll genom Guds Sons gränslösa offer, men ändå inte använt sig av dessa dyrbara (435) gåvor. Genom Sitt ord utpekar Gud hela tiden den rätta stigen för oss, också den höga och härliga rättfärdighetens stig. De som färdas på denna stig vandrar inte i mörker, ty den är upplyst av rättfärdighetens sol. Ni däremot har förkastat den, därför att den var alltför skild från världen. Egenkärlek och själviska mål kan inte passera den trånga porten och vandra på den smala väg som bär uppåt.