Jag har inte kunnat sova sedan klockan tre och har bett till Gud om ett större mått av Hans Ande. Jag frågar om och om igen: Vem räcker till för dessa saker? Jag vågar inte vara tyst, när jag har fått ljus från Gud. Jag måste tala. Trots detta darrar jag och fruktar för att budskapet skall förkastas och att de själar som det riktas till, skall svepas in i ett mörker, som är tätare än innan ljuset kom till dem. Jag måste komma tätt intill Jesus. Jag har lagt min hand i Hans, med den allvarliga bönen: ”Led mig, för mig. Jag har inte visdom att gå ensam.” Jesus förefaller vara mycket nära. Jag är starkt överbevisad om att Han håller på att utföra en särskild tjänst för Sitt folk, i synnerhet för dem, som arbetar med ord och lära. Han är villig att hjälpa er båda, om ni vill ta emot hjälp på det sätt som Han själv bestämmer, men jag kan inte säga ett enda uppmuntrande ord, så länge ni är i ert nuvarande tillstånd. Kristi ord till fariséerna: ”Men ni vill inte komma till mig för att få liv”, kan tillämpas på er.