Jag skulle önska, att varje predikant och varje samfundsanställd skulle se denna sak såsom den framställts för mig. Självuppskattning och självtillräcklighet dödar det andliga livet. Jaget upphöjs - det är om sitt eget jag man talar. "Jag lider döden dag efter dag", sade aposteln Paulus. När denna stolta, skrytsamma självtillräcklighet och denna självbelåtenhet och självrättfärdighet uppfyller själen, finns det inget rum (539) för Jesus. Han får en underordnad plats, medan jaget växer i betydelse. Detta är orsaken till att Herren kan göra så litet för oss. Hur skulle Han kunna förena sig med oss i vårt arbete, om Hans redskap skulle ta åt sig all ära för sin begåvning, sin visdom, sin duglighet och de skulle lyckönska sig själva såsom fariséen gjorde: "Jag fastar två gånger i veckan; jag giver tionde av allt vad jag förvärvar." (Luk. 18: 12.) När jaget göms i Kristus framträder det inte så ofta. Skall vi ta emot Guds Ande? Skall vi inte tänka mera på praktisk gudsfruktan och mindre på metoder och teknik?