Jag vädjar enträget till er som är sysselsatta med heliga ting, att tänka mer på praktisk kristendom. Hur sällan man ser det känsliga samvetet, hjärtesorgen och överbevisningen om synd! Orsaken därtill är att Guds Ande inte verkar mäktigt bland oss. Vår Frälsare är den stege som Jakob såg, och som stod på marken och nådde upp till den högsta av himlar. Detta illustrerar Guds metod för vår frälsning. Om någon slutligen skall bli frälst, måste han klänga sig fast vid Kristus på samma sätt som man håller sig fast vid en stege som man klättrar på. För den troende har Kristus blivit gjord till visdom och rättfärdighet, till helgelse och återlösning. Må ingen inbilla sig, att det är lätt att besegra (540) fienden och att man kan erhålla det oförgängliga arvet utan någon egen ansträngning. Att se sig tillbaka betyder att bli förvirrad, att släppa taget är detsamma som att gå under. Alltför få har insett betydelsen av att ständigt sträva efter att övervinna. De ger upp i kampen, och detta resulterar i att de blir själviska och saknar självförtroende. De tror inte att andlig vaksamhet är nödvändig och visar inte något allvar i sina kristna liv.