Hur främmande tedde sig inte allra först sanningen - som vi nu älskar - när den visade sig vara Bibelns sanning! Och hur starkt var inte det motstånd vi mötte när vi förkunnade den första gången! Men hur ivriga och allvarliga var inte de lydiga och sanningsälskande förkunnarna. Vi var verkligen ett säreget folk. Vi var få till antalet, utan förmögenhet, utan världslig visdom eller världslig ära. Dock litade vi på Gud, vi var starka och framgångsrika, en skräck för de ogudaktiga. Vår kärlek till varandra var grundmurad och inte lätt att rubba. Guds makt uppenbarades ibland oss - de sjuka blev friska, och vi upplevde mycken stilla, ljuvlig, helig glädje.