Världen är rastlös, orolig och prisgiven. Man följer ivrigt det onda, som om det var rättfärdighet, villfarelse som om det var sanning och synd som om det var helighet. Mörker (547) övertäcker jorden och stort mörker folket. Skall Guds folk sova i en tid som denna? Skall de, som håller fast vid sanningen vara tysta i en tid som denna, som om de var paralyserade? Hedningar förklarar att om de trodde vad kristna bekänner sig tro, skulle de vara långt allvarligare än de. Om vi tror att slutet på allting är nära, ”hur heligt och gudfruktigt skall ni då inte leva”?