När domsscenerna förs fram inför mig, uppenbarar de böcker i vilka människors gärningar är nedskrivna detta faktum, att somliga som bekänner sig tro på Gud på våra institutioner, följer de världsligas norm och inte befinner sig i sträng överensstämmelse med Guds höga norm för rättfärdighet. Människors gemenskap när de umgås med varandra, i synnerhet deras som är knutna till Guds verk, uppenbarades för mig helt och fullt. Jag såg, att det inte skulle finnas något nära, skarpt uppträdande mellan bröder, som representerar viktiga institutioner, kanske olika varandra till karaktären, men grenar av samma verk. Våra bröder bör alltid bevara en ädel, generös, kristusliknande ande. Girighet bör inte ha någon plats i deras mellanhavanden. Guds sak kunde inte få framgång genom något som de gjorde som stod i strid med Kristi ande och karaktär. Ett själviskt sätt att handla hos en person kommer att väcka samma sinnelag hos andra, medan däremot uttryck för generositet och sant tillmötesgående kommer att väcka samma ande tillbaka och behaga vår himmelske Fader.