Unga män måste snart överta de bördor som de äldre burit. Vi har förlorat tid i det att vi försummat att sända unga människor (583) till "fronten" och ge dem en högre och gedignare utbildning. Verket utvidgas och avancerar ständigt och vi måste lyda befallningen att ständigt gå framåt. Mycket gott kunde ha utförts av den ungdom, som är rotad i adventbudskapet och som inte så lätt påverkas av sin omgivning eller viker av från det rätta, utan vandrar med Gud, beder mycket och anstränger sig att få allt det ljus den kan. Förkunnaren skulle vara beredd att ge all den själsliga och moraliska energi som naturen, utbildningen och Guds nåd har skänkt honom. Men hans framgång beror mera på den grad av överlåtelse och självförsakelse, i vilken arbetet har utförts, än på hans naturliga eller förvärvade gåvor. Det är nödvändigt att vi ständigt förkovrar oss så att vi kan ge den allra bästa tjänst, men om inte Gud samverkar med de mänskliga redskapen, blir ändå ingenting uträttat. "Mig förutan kunnen I intet göra." (Joh. 15:5.) Gudomlig nåd är grundvillkor för frälsande kraft, utan den är alla mänskliga försök till intet gagn. Även de starkaste och allvarligaste mänskliga försök att inskärpa sanningen är beroende av Guds nåd.