Vad är mera värt att fängsla sinnet än frälsningsplanen? Det är ett outtömligt ämne. Jesu kärlek, frälsningen erbjuden den fallna människan genom hans oändliga kärlek, den frälsande sanningen för de sista dagarna, Kristi nåd - allt detta är ämnen som upplivar och låter de renhjärtade uppleva den glädje som lärjungarna kände när Jesus kom till dem och vandrade med dem på vägen till Emmaus. Den som har Kristus som centrum för sina känslor och sin tillgivenhet, älskar denna heliga gemenskap och hämtar gudomlig kraft från den. Men den som inte uppskattar detta slags samtal utan tycker bäst om att prata sentimentalt nonsens, har vandrat bort från Gud och känner ingen längtan efter höga och ädla ting. Det sinnliga och jordiska tolkas av sådana såsom något himmelskt. Lättsinniga samtal med en bismak av besvikelse över bristande mänsklig förståelse och uppskattning, springer fram ur kärlekskrank sentimentalitet, och varken ungdom (601) eller gråhårsmän går säkra. När Guds sanning såsom en förblivande princip bor i hjärtat, blir den som en levande källa. Om man försöker att täppa till dess flöden bryter de fram på någon annan plats, källan är där och dess strömmar kan inte hejdas. Sanningen i hjärtat är livets källsprhg. Den vederkvicker den trötte, och den håller tillbaka onda tankar och yttranden.