Ledarna i församlingarna på varje plats skulle vara fulla av iver och osjälviskt intresse, Guds-män som rätt kan leda verket. De skulle frambära sina önskningar i tro till Gud. De skulle ägna all tänkbar tid åt bön i enrum, men offentligt skulle de göra sina vittnesbörd och böner korta och rakt på sak. Långa, torra böner och långa utläggningar skulle undvikas. De trossyskon som vill uppmuntra och uppbygga andra måste först själva ha upplevt det de önskar delge andra. De måste ha daglig kontakt med Gud, de måste dagligen hämta vad de behöver från Hans outtömliga förrådshus, både nytt och gammalt. Om de själva blivit upplivade genom Guds Ande kan de trösta, styrka och ge andra nytt mod. (619) Men om de inte själva har druckit ur frälsningens levande källa, vet de inte hur de skall leda andra dit.