Vi bör se upp så att vi inte ger plats för tvivel och otro och så att vi i vår förtvivlan inte klagar över Gud och framställer Honom på ett felaktigt sätt för världen. Detta är att ställa oss själva på Satans tvivlande sida. ”Stackars själar”, säger han. ”Jag tycker synd om er. Ni gråter över synd, men Gud hyser ingen medkänsla med er. Ni längtar efter en strimma hopp, men Gud låter er gå förlorade och finner tillfredsställelse i er olycka.” Detta är ett fruktansvärt bedrägeri. Lyssna inte till frestaren, utan säg: ”Jesus dog för att jag skulle leva. Jag har en medkännande himmelsk Fader och trots att jag har missbrukat Hans kärlek, och trots att de välsignelser Han nådigt har gett mig har förslösats, vill jag stå upp och gå till min far och säga: ”Far, jag har syndat, ... Jag är inte längre värd att kallas din son. Låt mig få bli som en av dina daglönare!” Liknelsen berättar för dig hur vandringsmannen kommer att bli mottagen. ”Medan han ännu var långt borta, fick hans far se honom och förbarmade sig över honom. Fadern skyndade emot honom, föll honom om halsen och kysste honom.” (Luk. 15:18- 19, 20) Så visar Bibeln Guds villighet att ta emot den syndare, som ångrar sig och vänder om.