Men denna liknelse, hur ömhjärtad och berörande den än är, räcker inte heller till för att uttrycka den himmelske Faderns medkänsla. Herren förklarar genom profeten: ”Med evig kärlek har jag älskat dig, därför låter jag min nåd förbliva över dig.” Även om syndaren ännu är långt borta från sin fars hus och ödslar bort sin rikedom i ett främmande land, ömkar sig faderns hjärta över honom och all längtan (633) som väckts i hans själ efter att återvända till Gud, är inget annat än Hans Andes ömma vädjan, genom att Han söker vinna vandringsmannen och enträget ber och drar honom till hans Fars kärleksfulla hjärta.