Under Samuels dagar vandrade Israels barn bort från Gud. De led till följd av synd. De hade nämligen förlorat sin tro på Gud, förlorat sin förmåga att urskilja an Hans kraft och visdom till att leda nationen, förlorat sin tillit till Hans förmåga till att skydda och försvara Hans sak. De vände sig bort från universums store Härskare och ville bli styrda som (641) folken omkring dem. Innan de fann frid gjorde de denna bestämda bekännelse: ”vi till alla våra andra synder lagt det onda att vi har begärt att få en kung.” (1 Samö 12:19) Just den synd de hade blivit medvetna om, skulle bekännas. Deras otacksamhet gjorde deras själar beklämda och skilde dem från Gud.