När synden har grumlat de moraliska begreppen, ser den felande inte sin karaktärs brister och inser inte heller det onda han har gjort. Om han inte överlämnar sig till den Helige Andes överbevisande kraft, förblir han delvis blind för sin synd. Hans bekännelser är inte uppriktiga och allvarliga. För varje bekännelse av sin skuld lägger han till ett försvar som ursäkt för sitt sätt att handla och förklarar att om det inte var för vissa omständigheters skull, skulle han inte ha gjort det eller det, som han tillrättavisats för. Exemplen i Guds ord på äkta ånger och ödmjukhet avslöjar emellertid en bekännelsens ande, i vilken det inte finns någon ursäkt för synd eller försök till att rättfärdiga sig själv.