Paulus försökte inte skydda sig själv. Han målar sin synd i dess mörkaste nyanser och försöker inte förringa sin skuld. Han säger: ”Många av de heliga spärrade jag in i fängelse, sedan jag fått fullmakt till det från översteprästerna. Och när man ville avrätta dem, röstade jag för det. Och överallt i synagogorna straffade jag dem gång på gång och tvingade dem att häda. Ja, i mitt vilda raseri förföljde jag dem till och med i utländska städer.” (Apg. 26: 10-11) Han tvekade inte att förklara ”att Kristus Jesus har kommit till världen för att frälsa syndare - och bland dem är jag den störste.” (1 Tim. 1:15)