Daniel försökte inte att ursäkta sig själv eller sitt folk inför Gud, utan i sin själs ödmjukhet och ånger bekände han hela omfattningen av deras överträdelser och fel och försvarade Guds handlingar som rättfärdiga mot ett folk, som inte hade satt något värde på Hans krav och inte ville dra nytta av Hans enträgna böner.