Efter det att Adam och Eva hade tagit den förbjudna frukten, uppfylldes de av en skam och rädsla. Allra först var deras enda tanke hur de skulle kunna dölja sin synd för Gud och undgå dödens fruktansvärda straff. När Herren (638) frågade ut dem om deras synd, svarade Adam med att lägga skulden delvis på Gud och delvis på sin ledsagerska: ”Kvinnan som du har satt vid min sida, hon gav mig av trädet, och jag åt.” (1 Mos. 3:12) Kvinna gav ormen skulden och sade: ”Ormen förledde mig och jag åt.” (I Mos. 3:13) ”Varför skapade du ormen? Varför lät du honom komma in i Eden?” Det var de frågor som låg i hennes ursäkt för hennes synd och därigenom lade hon ansvaret för deras fall på Gud. Egenrättfärdigheten härstammar från lögnens fader och har utövats av alla Adams söner och döttrar. Denna sorts erkännande har inte inspirerats av den gudomlige Anden och kommer inte att vara godtagbar för Gud. Sann ånger kommer att få en människa att själv bära sin skuld och erkänna den utan bedrägeri eller hyckleri. Liksom den stackars publikanen, som inte ens lyfte blicken mot himlen, kommer han att slå sig för sitt bröst och utbrista: ”Gud, var nådig mot mig, syndare.” (Luk. 18: 13) De, som bekänner sin skuld kommer att bli rätttfärdiggjorda, ty Jesus kommer att hänvisa till Sitt blod, till förmån för den själ, som ångrar sig.