Det finns inget förnedrande för människan i att böja sig ned inför sin Skapare och bekänna sina synder och enträget be om förlåtelse på grund av en korsfäst och uppstånden Frälsares förtjänster. Det är ädelt att bekänna dina fel inför Honom, som du har sårat genom överträdelse och uppror. Det upphöjer dig inför människor och änglar, ty ”var och en som upphöjer sig skall bli förödmjukad”. (Matt. 23:12) Men den, som böjer knä inför fallna människor och i bekännelser öppnar sitt hjärtas dolda tankar och föreställningar, vanärar sig själv genom att nedvärdera sin manlighet och förringa varje ädel instinkt i sin själ. Genom att någon avslöjar sitt livs synder för en präst, fördärvad av vin och tygellöshet, försvagas hans karaktär och till följd av detta förorenas han. I hans tankar förringas Gud till likhet med syndiga människor, ty prästen står som en Guds representant. Det är denna förnedrande bekännelse från människor inför fallna människor (639) som medverkar till den växande ondska, som besmittar världen och gör den lämplig för slutgiltig utplåning.