Det finns bekännelser av ett slag som bör framföras inför få utvalda och erkännas av syndaren i djupaste ödmjukhet. Saken får inte framföras på ett sådant sätt (646) att lastbarhet framställs som dygder och syndaren blir stolt över sina onda gärningar. Om det är saker av vanärande slag som bör komma inför församlingens öron, så låt dem komma fram inför några få lämpliga personer, som utvalts till att höra det och lägg inte fram Kristi sak till öppen skam genom att offentliggöra det hyckleri som har funnits i församlingen. Det skulle återspeglas på dem, som har försökt att vara lika Kristus i sin karaktär. Dessa ting bör man tänka på.