Se inte på människor och sätt inte heller er tillit till dem så att ni tror att de är ofelbara utan se hela tiden på Jesus. Säg inget som skulle kunna ge upphov till klander och förebråelser mot vår tro. Bekänn era dolda synder enbart inför er Gud. Erkänn ert hjärtas irrande inför Honom, som helt och fullt vet hur er sak skall behandlas. Om ni har förorättat er nästa, så bekänn er synd inför honom och visa frukt av detta genom att ställa till rätta. Gör sedan anspråk på välsignelsen. Kom till Gud just som ni är och låt honom hela alla era svagheter. Träng er fram till nådens tron med er sak och låt arbetet utföras grundligt. Var uppriktig då ni har att göra med Gud och er egen själ. Om ni kommer till Honom med ett uppriktigt ångerfullt hjärta, kommer Han att ge er segern. Då kan ni bära fram ett härligt vittnesbörd om frihet och lovorda Honom, som har kallat er ut ur mörker in i Sitt underbara ljus. Han kommer inte att missuppfatta eller felbedöma er. Era medmänniskor kan inte lösa er från synd eller rena er från orättfärdighet. Jesus är den ende, som kan ge er frid. Han älskade er och utgav Sig själv för er. Hans stora kärleksfulla hjärta ”kan ha medlidande med våra svagheter”. (Hebr. 4:15) Vilka synder är för stora för Honom att förlåta? Vilken själ är för mörk och för skuldbelastad för Honom att frälsa? Han är nådig och ser inte efter förtjänster hos oss, utan av Sin egen gränslösa godhet helar Han våra avfall och älskar oss fritt, trots att vi fortfarande är syndare. Han är ”långmodig och stor i nåd”. (Jona 4:2) ”Han har tålamod mot er, eftersom han inte vill att någon skall gå förlorad utan att alla skall få tid att omvända sig.” (2 Petri 3:9)