Om det vore färre predikningar av män som inte är helgade i hjärta och liv, och mer tid användes för att ödmjuka er inför Gud, kunde vi hoppas att Herren ville uppenbara sig till er hjälp och rädda dem som nu är nära att avfalla. Mycket av den senare tidens förkunnelse inger en falsk säkerhet. Viktiga intressen i Guds verk kan inte förvaltas på ett vist sätt av dessa, som har så liten verklig kontakt med Gud, som en del av våra predikanter har. Att betro sådana män arbetet, är som att sätta barn att styra de stora fartygen på haven. Den som saknar himmelsk visdom och en levande förbindelse med Gud, saknar också kunskap att styra evangelii skepp bland isberg och stormar. Församlingen genomgår allvarliga konflikter, men i detta tillstånd vill många överlämna den i händer, som säkerligen kommer den (105) att gå under. Vi behöver nu en lots ombord, för vi närmar oss hamnen. Som ett folk skulle vi vara världens ljus. Men hur många är inte lika de oförståndiga jungfrurna, som inte hade någon olja i sina kärl. Må all nåds Gud, överflödande i nåd, full av förlåtelse och barmhärtighet, rädda oss, så att vi inte går under tillsammans med de orättfärdiga.